Min ledarfilosofi - bakgrund

Jag kommer i mina närmaste inlägg att plita ner grundpelarna i mitt ledarskap. Förutom att jag coachar basket så jobbar jag också som lärare och mina grundpelare genomsyrar även hur jag ser på elever och undervisningen i skolan.


Det var när jag gick steg 4 (elittränare) för Svenska basketförbundet som vi hade i uppgift att skriva ner vår ledarfilosofi. Att sätta sig ner med ett blankt papper och skriva ner VARFÖR jag gör som jag gör och VARFÖR jag tycker som jag gör var otroligt nyttigt. Bokstav för bokstav under ett drygt år blev till slut 17 A4 sidor med text. Min ledarfilosofi är ingen statisk produkt utan den är i ständig förändring. Nu för tiden är det dock små saker som förändras i mitt sätt att tänka och agera.


Jag anser att alla som har någon form av ledarposition bör (SKA) formulera sin filosofi. Det var oerhört nyttigt och lärorikt och vi i gruppen gav varandra väldigt bra feedback.

Mitt idrottsliv började mycket tidigt då båda mina föräldrar var ideellt aktiva inom både fotboll och ishockey. Redan som 5-åring var jag med och byggde ishallen i Tranås, i alla fall röjde jag undan skräp så att hallen kunde byggas. Här lades, tror jag i alla fall, min grundsyn på idrott. De ideella krafter vi har i idrotts-Sverige måste vi ta hand om.

När jag var liten grabb spelade jag fotboll och var ganska duktig som knattespelare. Som 13 åring blev jag uttagen till min första 11-manna match i fotboll. När tränaren ropar mitt namn så är det flera av mina ”lagkamrater” som suckar och visar ganska tydligt att de inte vill att jag skulle vara med och spela i denna match. Och det värsta av allt var att tränaren inte gjorde något åt spelarnas beteende. Denna tränare använder jag än i dag som ett dåligt exempel på ledarskap. Såhär ganska många år senare är jag glad att detta hände av två skäl, det ena är att jag kom i kontakt med basketen och det andra är att jag vet hur jag inte vill bete mig i en liknande situation.

I och med att jag började spela basket kom jag ganska snabbt i kontakt med en tränare som heter Vic Knight som var ansvarig för både herrlag och damlag. Efter ett par år fick jag Vic som coach, då i det äldsta ungdomslaget. Vic har betytt oerhört mycket för mig, jag hade honom som coach i ungdomslaget, han tog upp mig som spelare till a-laget, han har stöttat mig i min coachkarriär och jag har också haft förmånen att få coacha tillsammans med honom. Naturligtvis har jag lärt mig otroligt mycket basket av Vic men de två viktigaste punkterna som jag har tagit åt mig av hans ledarfilosofi är bemötandet av människan och inte bara basketspelaren samt vikten av att sälja in din spelidé. Vic gjorde alltid det lilla extra för att varje individ skulle trivas, vi fick t.ex. julkort, vi fick roliga presenter vid slutet av säsongen, han frågade ofta hur det var med familjen osv. När jag och Vic coachade i damligan tillsammans pratade vi mycket om att sälja in sin spelidé och sin filosofi, om du lyckas med detta så blir i princip alla anfallsspel och försvarssätt lyckosamma. Om du däremot inte lyckas med att sälja in dina idéer så spelar det ingen roll om du har ”världens bästa anfall”, spelarna kommer inte att göra sitt allra yttersta för att få det att fungera. Vic var väldigt duktig på detta, jag har varit med på planen som spelare för honom men även suttit med som coachkollega och diskuterat dessa punkter.

När jag flyttade till Växjö blev jag ganska snart kontaktad av Johan Wrent som då var coach för Växjö Queens a-lag i damettan. Jag blev assisterande coach till Johan och var så i knappt två säsonger. Johan är en mycket strukturerad coach som har en tydlig spelidé. Det var främst fördelen med att vara strukturerad, både på och utanför planen, som jag tog med mig av Johans ledarskap. Struktur skapar trygghet.

De senaste åren har jag arbetat som ansvarig för ett basketgymnasium i Växjö. Här arbetar vi mycket med individuella färdigheter. Ju mer jag funderar på just detta desto mer inser jag hur viktiga de är för framgång. Jag pratar också mycket om spelarens individuella ansvar för sin egen utveckling. Det är inte tränarens ansvar att spelaren blir bra, vi är ett hjälpmedel men i grund och botten är det spelarens egna motivation som bestämmer hur bra man kan bli.

Självklart spelar också min fru en viktig roll för mig. Hon får mig att inse att världen inte enbart består av basketspelande människor och jag får genom henne perspektiv på basketen. Detta är väldigt nyttigt för mig. Basketen betyder väldigt mycket för mig men den är inte allt!