Jag vill att spelarna ska känna en delaktighet i gruppen, både på och utanför planen. Om man skulle vara borta så kan man ”vara saknad”. Här är gruppens sammanhållning viktig. På planen bygger min spelidé på att alla ska känna sig delaktiga. Jag försöker t.ex. att bygga upp mitt anfallsspel där alla fem på planen är involverade, på ett eller annat sätt. När man är på planen ska man känna att man betyder något, man har en uppgift att fylla. Utanför banan vill jag att spelarna ska kunna komma med synpunkter och funderingar kring vårt sätt att spela eller vilka övningar vi arbetar med. Först och främst vill jag att spelaren vänder sig till spelarrådet eller lagkaptenen som gör en bedömning om de anser att det är ”värt” att gå vidare till mig med problemet. Därmed inte sagt att idéerna kommer att anammas, men jag tar synpunkterna på största allvar och ser till att gå till botten med spelarens idé. Om jag väljer att inte köpa spelarens idé gäller det för mig att kunna sälja in mina tankar i varför jag tar det valet som jag gör. Man måste också skilja på kritik som beror på en besvikelse över en individ som är besviken över att han/hon inte får spela med en kritik som är konstruktiv och gynnar hela laget. Jag vill dock skapa ett sådant klimat där spelarnas åsikter är viktiga. Dessa samtal sker ofta på ett informellt sett om nu inte den individuella spelaren begär ett mer officiellt möte med coach.
För att sammanfatta tror jag att delaktighet leder till en högre grad av motivation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar