Jag vill i de grupper som jag jobbar med, via mitt ledarskap, skapa ett intresse kring basketen. Att ha ett intresse för det man gör är av högsta vikt, om man vill utvecklas och gå framåt. För mig passar ord som engagemang, entusiasm och passion in. Man kan också beskriva det som en ”inre glöd”, man bryr sig helt enkelt!
John Wooden skriver i Practical modern basketball: ”Enthusiasm ”rubs off” on those with whom it comes in contact and the enthusiastic tend to inspire and stimulate others”. Detta tror jag stenhårt på! Jag som ledare brinner verkligen för basketen, jag lägger hela min själ i det och går in för min uppgift till 100 %. I och med att jag väldigt tydligt visar mitt intresse tror jag att det blir lättare att få med mig spelarna, mitt engagemang, min passion och entusiasm ”smittar av sig”. Visar spelaren ett intresse för sin egen utveckling lägger jag gärna ner extra tid på att hjälpa honom/henne. Lyckas jag skapa ett intresse tror jag att spelaren lägger ner extra tid på sin utveckling och då kommer både laget och individen att utvecklas. Vilken coach älskar inte en spelare som är först till träningen och sist därifrån?
Under försäsongen 2007/2008 slår en av mina spelare sin axel ur led, när jag sitter med henne på sjukhuset och vi väntar på att läkarna ska rätta till hennes axel säger hon lite halvdrogad, ”Mattias, nu kan jag ju träna skott med höger hand”. Naturligtvis blev det först ett rejält skratt från båda oss men vilken tränare skulle inte älska en sådan inställning.
Att inspirera och entusiasmera i matchsituation är goda egenskaper som coach, dock måste man ha känslan för när det behövs. Det gäller att man som coach ibland kan ”lägga band” på sina känslor, annars är det svårt att tänka klart och ta rätt beslut vid rätt tidpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar